Efter lydnadskursen hos Pelle Polis har husse låtit mig gå mer och mer utan koppel på våra promenader. Egentligen har jag nog inte varit okopplad eftetsom husse har använt sitt ”röstkoppel” väldigt flitigt. Jag har inte fått gå mer än kanske två meter från husse eftersom husse har varit lite orolig för om han skulle lyckas spräcka min bubbla om avståndet blir större. Han vill hellre ha mig i sin bubbla.
Det där med ”bubbla” handlar om att jag så lätt får fokus på något, till exempel en spännande doft efter någon annan vofsing eller rent av något djur eller en människa som jag vill leka med. Ju längre från husse eller matte jag är desto svårare för dem att nå in genom mina öron till mitt medvetna jag.
En kväll när vi hade tagit vår båt till Kobebus för att grilla och jag som vanligt fick springa omkring lös i husse och mattes närhet tyckte husse och matte att vi kunde ta en promenad till andra sidan ön medan maten gjorde klar sig själv på grillen. Fortsatt utan koppel traskade jag lydigt med, stannade och väntade in dem när de sa till om det, alltid med en liten godbit i belöning. Då gick husse in i sin egna bubbla. Det var ett fasligt vinande i skymningen från tusentals knott och husse började fundera vilken tonart de höll. Bäst som han och matte funderade på det (svaret är ett trestruket A, men säg inget till dem) så kom det två personer gående nerifrån bryggan på västsidan. När matte blev varse hade jag redan satt av i dubbelt Usain Bolt-tempo för att hälsa. Husse grunnade fortfarande på knottens musikalitet när matte skrek till ”Laser, kom hit!!”. ”Pop” så sprack min bubbla medan husses fortfarande var intakt. På en gammaldags femöring vände jag genast tillbaka till mattes lika delar glädje och förvåning. Husse som kommit till sans igen var lika glad och stolt han. Nu hade jag lite oplanerat fått visa att inkallning med störmoment funkar i verkligheten igen. Mycket beröm och ett par rejäla godisbitar blev det medan vi gick vidare på vår nu bubbelfria promenad.
”En svala gör ingen sommar” säger husse och det stämmer kanske men det är ett riktigt gott tecken i alla fall. Vi får väl se när nästa svala anländer. 😊
Moff på er!
