Att åka båt blir mer och mer en favorit om man bortser från att vi behöver ta bilen för att komma till båten. Ute på Stenshamn i den yttre skärgården har husse släktingar, ett gammalt par som är de enda bofasta på ön. Det måste vara rätt ensamt många mörka vinterdagar men på sommaren är det fullt med liv i varenda stuga, bod och buske. Resan dit tar två och en halv timme med vår lilla båt, två och en halv sköna, lugna timmar med familjeflocken nära inpå och obegränsat med havsdofter i nosen.
Det är fint att gå promenad på Stenshamn och bort över den smala bron som binder ihop ön med Utlängan. Ute på bron fläktar det skönt med havsdofter och där syns alltid måsar och ejdrar i vattnet. Hade det inte varit just för det där vattnet så hade jag gärna lekt med dem.
Vill man ha mer av den där mest spännande havslukten, och det vill matte, så går man ut till fyren på Utlängan. Där ligger det en massa tång och luktar så det blir rent kortslutet i mitt doftcenter. Matte brukar passa på att dra in så hon har för hela sommaren.
På de här promenaderna brukar vi alltid stanna till hos Ingrid och Gösta, husses släktingar som bor i ett av de små husen på ön. Där förmanar husse och matte mig att vara extra lugn och väluppfostrad. ”Är man stor och stark ska man vara snäll” som husse brukar säga till mig. Jag tror han har stulit det uttrycket från någon ”Bamse”.
Ute på Utlängan finns det förresten fyrbeningar som jag aldrig har träffat på tidigare. Stora, sävliga, brunvita monster som pustar och tuggar om sin gräsmat gång på gång. Jag blev riktigt på min vakt och var beredd att skydda husse och matte från hemskheter när det knakade till i buskarna precis bredvid den smala vägen vi gick på. Ja, skydda dem eller möjligen vid behov ta täten och visa dem snabbaste vägen därifrån trodde husse, men det anser jag bara vara ett styggt påhopp.
Kor och tjurar sa matte att det var, och de ska man ha respekt för. Framförallt förmanade de mig att inte skälla och det kan jag stolt meddela att jag inte gjorde heller. Vi tittade, sniffade i luften och kände på stämningen. Korna och kalvarna var nyfikna tillbaka men ändå lite på sin vakt, precis som vi.
Från piren på Stenshamn kan människorna hoppa och dyka i hamninloppet för att svalka sig. För den som inte känner sig så äventyrlig så kan man traska över till Utlängan och ta en liten stig fram till en badplats i ”Kårran”, sundet mellan öarna. Där är det för grunt för att dyka så man får gå i istället. Å andra sidan så är det inte lika svalkande heller eftersom det grunda vattnet blir mycket varmare.
Det känns lite orättvist förresten att man ska behöva bada för att bli sval. Jag gillar inte när pälsen liksom klibbar sig fast vid kroppen. Jag vill hellre ha den fluffig och mjuk. Benen och kanske lite på magen kan väl vara OK, men mer än så… Nej tack!
Det går skärgårdsbåt ut till Stenshamn och de andra bebodda öarna flera gånger om dagen på sommaren, både från Karlskrona och från Torhamn. Varje gång skärgårdsbåten kommer blir det ett myller av två- och fyrbeningar nere vid kajen. Folk kommer och lämnar, välkomnas och vinkas av. Man hämtar saker som man beställt från fastlandet och post och tidningar. Då slår även ”Pelles Sjöbod” upp sin boddörr och avslöjar en liten kiosk med glass, godis, kakor, lätta smårätter och minnessaker som man kan köpa. Husse och matte brukar turas om att gå in och kika där medan jag får vänta utanför.
Det har också visat sig att farbrodern i paret som driver den, Rolf, kände husses pappa en gång i tiden när de båda låg i flottan. Världen är liten, inte minst övärlden och sjövärlden 🙂
Husse och matte har lovat att vi ska åka ut hit igen innan sommaren är slut. Det hoppas jag verkligen!
Moff på er!
