Ja, husse han lovar så mycket och ibland slår det in fortare än man hinner ana.
I lördags, efter den häftiga leken med Blixtra, åkte han upp till Kalmar och lämnade mig här hemma med Elio och hennes kompisar. De var inte hemma just när husse skulle åka, så att först behöva avbryta leken med Blixtra och se henne åka iväg, för att sedan behöva inse att även husse åker ifrån mig igen blev för mycket för mig. Instängd i hallen blev jag bara tvungen att brista ut i en snabbt ihopskaldad klagosång om sorg, saknad och obesvarad kärlek. Jag tyckte själv att den grep rätt bra om hjärtat. Jag hörde att husse stannade till ett kort ögonblick i sina bestyr att lasta bilen där ute så den grep nog om honom också. Snart nog kom dock Elio och hennes kompisar hem och jag fick annat att tänka på. Mer om det i ett annat inlägg. Jag säger bara: ”Vill ni se en stjärna….?”
I kväll var det Elio och hennes kompisars tur att lämna mig i hallen för att åka. Jag gav dem raskt en vers på den nykomponerade klagosången bara för att de skulle känna sig välkomna tillbaka, men strax stod husse i dörren. Hurra! Husse var tillbaka redan!!! Han följde med mig ut för att leka med mig på en gång, vilken hyvens karl han är min husse! Han såg lite finurlig ut och strax klack det till i mitt hjärta med en sådan kraft att det bara studsade skall ur halsen på mig i en staccatosång som bara Magnus Uggla kan mäta sig med:
Där kom ju även Johan och Blixtra!!!
Nej, det är bara husse som inte kan fota i mörker. Blixtravisit!
Sittande på huk höll husse om mig, också sittande, medan han med honungslen röst försökte lugna mig. Själv försökte mitt kött och blod bara försöka komma på ett sätt att snarast hoppa ur skinnet på mig. Till sist när Johan hade kopplat loss Blixtra sa husse ”Hopp och lek!”, släppte mig som startgrindarna på en greyhoundbana och genast var leken från gårdagen åter i full gång.
Efter ett gott tag när vi började lugna ner oss lite knöt vi vänskapsband på riktigt. Jag var tvungen att gå åt sidan och lyfta på benet lite mot en liten syrénplanta. När jag var klar gick Blixtra dit och satte sig på huk över samma fläck. Nu står det skrivet där i snön hos den lilla syrénen att ”Lazer och Blixtra, två kompisar, var här”
Så, vilken helg det blev! Nu ska jag knyta mig tidigt och bara vila, vila och vila. Det tar på krafterna att ha så roligt 🙂
Moff och Kram!
