Olivliga Olivia

Olivia, pippifågeln som vi har hand om, är min senaste kompis. Vi har lite av ett distansförhållande, jag nere på golvet och hon oftast uppe på burtaket. Ibland vill hon umgås, då klättrar hon nerför burväggen så att vi kan hälsa på varandra.

Häromkvällen trodde jag att det hade gått helt på tok. Hon brukar alltid sitta och putsa på sina fjädrar eller ha lite ljud för sig men nu var det alldeles tyst ute i köket så jag gick ut för att kolla vad som stod på. …eller snarare vad som inte stod på. Ve och fasa vilken skräck!!!
Hon hade gått sönder och tappat huvudet. Precis som min favviskompis Foxy hade gjort (och många andra av mina leksaker). Hon verkade helt livlös, olivlig! Husse och matte måste få veta, de måste komma hit och rädda Olivia. Jag satte igång att pipa och gny där ute ända tills matte kom för att se vad jag yvades om. När hon fick se vad jag tittade på så blev hon inte alls förskräckt. Tvärtom, matte är cool och handlingskraftig så hon gick försiktigt fram till Olivia och kliade henne lite. Vips så kom huvudet fram igen och Olivia levde upp om än lite yrvaket. Matte är bäst! Nål och tråd eller lite kel, allt funkar för henne!

Hjälp, Olivia har gått sönder och någon har tagit hennes huvud!!! Bästa matte är den enda som kan reda upp det här!

Det där med att gny och pipa har jag förresten redan förstått är ett bra sätt att be om hjälp på… och att få lite uppmärksamhet. Det är alltid roligast att leka med husse eller matte, men de har så ofta saker för sig. Har jag då tur så har jag fått med mig en av mina tennisbollar in. Att leka med en tennisboll är bland det bästa, då kan man låta den studsa iväg och rulla in under skänken i köket eller soffbordet. Därunder är så lågt och trångt att jag omöjligt kan få fram den igen och jag måste kalla på hjälp. Strax är husse där, krälar på golvet och lyckas pilla fram den åt mig, men så snart han vänder ryggen till så släpper jag bollen, puffar in den igen och återgår till att pipa och gny. Det där är en rolig lek som vi kan hålla på med en god stund, även om husse brukar se lätt besvärad ut.
Tänk vad duktiga de är, så lättdresserade! Det är ju viktigt att de förstår att komma till mig när jag säger att något är på tok, så det måste vi fortsätta träna på!

In med bollen under bordet…
…peta in den lite till så att jag säkert inte når den…
…och, vad säger du husse? Har du redan lagt fram den åt mig igen? Duktig husse!!! Tack! 🙂

Gny och moff på er!

 

Bookmark(0)

Ett svar på ”Olivliga Olivia”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.