I helgen var det bestämt att vi skulle åka till Torhamns marknad. Torhamn är där jag har gått på lydnadskurs och dit brukar vi åka bil en god stund. Det började lika illa för den här utflykten också, men det visade sig att bilturen bara gick in till båtplatsen i stan. Vilken tur, båten gillar jag mycket mer!

Alla hade flytväst utom jag. Fast jag hade fällt så mycket päls så var min väst för liten. Nu blir det till att skaffa ny. Som matte sa: ”Han kommer att bada i år”.
…och hon menade inte det där ”bada” som man gör med flit.
Vi skulle inte åka själva heller. Dels skulle vi plocka upp mattekompisen Eva på Saltö, dels skulle vi möta upp två andra träbåtar för att åka tillsammans till marknaden i ”eskader”.
”Tre små båtar skulle gå en dag, till marknaden uti Torhamn…” Jaja, den där får bara ett överkryssat vargyl.
Vi fick köra först eftersom vi var minst och därmed långsammast. Det betydde att min utsiktsplats där fram inte alltid var intressantaste platsen. Där bak hade jag ju de andra båtarna som liksom jagade oss.


När vi väl hade kommit på plats efter en rätt lång tur och en massa trixande inne i den trånga hamnen så kunde vi gå i land. Marknad betyder ”en massa människor och en och annan hund”. För oss betydde det också sex smörknivar och en hastig tillsägning och ryck i kopplet när jag försökte markera på ett knippe blanka vindsnurror. Husse tyckte att människovalparna inte behövde veta att jag varit där. Trist, jag som gillar barn så mycket.

Stundtals var det rätt varmt när solen tittade fram vilket gjorde att husse plötsligt plockade fram badbyxorna. Strax därefter befann JAG mig i vattnet! Hur gick det där till?!? Husse lyfte upp mig som om han skulle krama om mig och sedan stod vi plötsligt där med vatten upp till anklarna respektive magen. Tilliten till husse fick sig en törn där för en stund kan jag säga.

När man har trevligt är det lätt att glömma bort tiden men till slut var det dags att lämna de andra båtarna, marknaden och åka hem. Lite skönt är det ändå att få komma ifrån alla intryck och bara vara skeppshund igen med saltstänkt nos och vind i pälsen.


”Matte, vill du se husse bada igen? Ett skall nu skulle nog göra susen.”
Det blir nog mycket mer båt i sommar, det hoppas jag.
Skepp o’moff!


