Åter på Kobebus

Sommaren kom riktigt tidigt i år och den verkar vara ihärdig. Husse har precis börjat sin semester men några båtturer har vi ändå hunnit med  innan. Torhamns marknad var ju en, men två gånger har vi dessutom hunnit vara på Kobebus igen, den där ön där jag som liten valp gömde min tuggpinne tills det inte gick att hitta den igen (Den stora pinnkampen på Kobebus).

Man kan tro att det inte finns mycket att göra på en öde ö, men det är helt fel. Bara en sådan sak som att kunna busa med vattenbrynet som retas med en och först drar sig tillbaka för att locka dig närmare för att sedan plötsligt skvalpa tillbaka och försöka blöta ner dig.

Dessutom har jag upptäckt att det växer någon slags konstig mjuk pinne precis under vattenytan. Den både smakar gott, är sådär härligt slängig när man rister på huvudet med den i käftarna och så smäller det så lustigt när man biter på dess små blåsor. Ett nödvändigt ont bara är att man får blöta ner sig för att kunna rycka åt sig lite av den, men det kan det kanske vara värt.

Har man väl blivit blöt så har ön ett par stora fördelar till. Lufttorkning sker till exempel bäst när det blåser genom pälsen. Eftersom husse och matte föredrar att vara med båten där det inte blåser så mycket så får man ordna blåsten själv. Då är det bra med fria ytor där man kan få upp rejält med fart. På Kobebus får jag springa nästan hur mycket jag vill, bara jag inte kommer bortom syn- eller hörhåll från husse och matte. Då ropar det genast tillbaka mig, och som den lydnadslärde vovve jag numera är så kommer jag rusande i full fart när de ropar, speciellt om de har grillat på gång.

När man är trött på att springa, och det blir man ju rätt fort när sommaren nu envisas med att vara så varm, då kan det vara bra att frottera sig torr från det sista vattnet. Nu hade kanske husse och matte föredragit om jag hade använt en av deras handdukar men jag tycker nog att en gräsyta kan funka lika bra, speciellt nu när gräset är så torrt. Problemet är väl bara det att jag får pälsen full med ”pynt”. Gräset är väl en sak, men där finns så mycket olika lavar som trasslar sig fast överallt i min päls, speciellt i svansen.

Efter en sådan här dag kan det vara rätt skönt att få ta igen sig lite. Då är husse och mattes koj fin att ha. Få saker är så rofyllda som att ligga där medan båten kör hemåt. Där och då kan till och med jag tycka att det är helt OK att få vara ifred en liten stund innan stojet med att lägga till vid bryggan hemma tar vid.

När nu husse har ledigt också så hoppas jag att det blir mycket mer båt, och gärna övernattning.
…fast då får jag förstås överlämna kojen åt husse och matte, men det kan det vara värt. Jag får i alla fall ligga precis nedanför, och då är det sniffavstånd till dem 🙂

Moff alla landkrabbor och sjöbusar!