På sistone har husse och matte tränat mig på lite konstiga saker: Springa runt bredvid husses sida i en fyrkant och att stå fint. Det förstnämnda har inte varit så jättesvårt eftersom husse har tränat ”Fot!” med mig innan. Det andra har varit lite knepigare eftersom jag är van att sitta fint eller möjligen ligga för att få godis (”slurp”). Vid kommandot ”Stå!” med en godisbit framför mig har det därför blivit lite oklart vad de vill. Med en hand framför bakbenet så att jag inte har kunnat sätta mig ner satte det sig till slut…
I dag fick jag så förklaringen. Vi åkte till Ronneby Horse Center, ett ställe med dofter som bara kastar sig över en när man kommer in. Det doftade jättestora fyrbeningar, hästar, blandat med en massa hundar, bland dem en nylöpt treårig tik. Det sista var en ny spännande doft för en nybliven trebenskissare ska jag säga!
Det hela handlade om ”Blekingemästaren”, en inofficiell hundutställning där jag var anmäld tillsammans med 46 andra valpar i Valpklass.
Sedan var det ju det där med marken i ridhuset. Den luktade ju också så superspännande! Husse tänkte att jag skulle få bekanta mig i förväg så han tog mig till ringen. Vi gick runt och nosade noga av allt, vi provsprang lite och vi provade ”Stå!”. Husse verkade rätt nöjd tills domarna började göra sig i ordning och det visade sig att husse hade tagit mig till fel ring.
Nej, ni gissar helt rätt. Husse hade inte glasögonen på sig! Samma övningsprocedur avverkades raskt i rätt ring.
I själva utställningen hade vi tur och jag gick ut redan som andra hund i min ring. Det fungerade så att man hade samlat vissa raser i olika åldrar i de olika ringarna. Vi var 49 i vår ring. Efter att ha gjort allt det där som vi tränat på igen samt blivit klämd och känd på av en domare så fick jag en fin rosett och ett bedömningsutlåtande. I knivskarp konkurrens med bara mig själv blev jag ”Bäst i Rasen, Valp”. Husse och matte blev ändå rätt malliga av allt fint de skrev och det blev sagt att vi skulle tillbaka till final vid tretiden. Klockan var nu typ fem över nio, fem minuter efter start på hela hundutställningen. Där och då tyckte husse att det kunde vara rätt bra att åka hem några timmar så han ”fick lite gjort” och jag ”fick lite vila”.
Hur det gick i finalen då? Jag vet inte riktigt, där var jag mest intresserad av att försöka leka med en svart tysk mellanspets som stod bakom mig i ringen. Av 24 ”Bäst i Rasen”-valpar var jag en av de 20 som fick ”tack för i dag” som pris.
”Lazer du är bäst, alltid!” 😉
Det var rätt skönt att komma hem igen efteråt ska jag säga. Jag var helt slut när alla intryck har smälts och spänningar släppt. Att det kan vara så jobbigt att ha så roligt!
Mops på er!
