Baskervilles hand

Skynda på husse, det är ju spårsnö!!!

Med snön som har kommit så är det lätt för husse att spåra också. Det jag ser hur tydligt som helst med nosen behöver stackars husse hjälp av ögonen för att se, men nu vet han till exempel att de där spåren jag är så jätteintresserad av att nosa på här hemikring är från något han kallar rådjur. Jag kallar dem ”klövfotade lekkompisar som doftar adrenalinkick”. Ikväll fick de ett nytt namn: ”Stirrande nattliga reflexögon”. Vi var nämligen ute med husses pannlampa i skogen här nedanför när jag ”kände” att det var något där ute i mörkret. I ljuset från husses pannlampa såg vi tre par vitglödgade ögon som svävade fram i mörkret mellan träden. Husse är vrålcool, han bara stod där och hypnotiserade dem med sin pannlampa. Ögonen stannade upp, två par försvann men det tredje paret bara stirrade mot oss ur mörkret, försvann ibland i några blinkningar men hängde envist kvar som om de var leviterade lysmaskar. Att jag inte kröp ur skinnet! Jag pep och gnydde av leklust, men så snart vi började bana oss vägen fram försvann de. Det enda vi fann var klövavtryck i snön för husse och det färska doftspåret som ledde bort för mig.

Här var det inga rådjur men väl smådjur. De där retliga Piff och Puff har haft storkalas på kottar i helgen.

För ett par dagar sedan, i torsdags morse, var vi ute på tidig morgonpromenad, återigen med husses pannlampa. Vi gick vår vanliga runda nere i skogen bakom kvarteret där vi bor. Som vanligt doftade det av andra hundar, hussar, mattar och lite annat smått och gott. Nosen gick som en symaskinsnål över terrängen när vi kom fram till ett spår som inte ens husse kunde missa: Ett enormt stort tassavtryck. Husse tror att det minst måste vara en Sankt Bernhardsbjörn eller kanske Baskervilles hund som satt det avtrycket.

Jag är av ”medelstorlek”. Kolla in mina små tassar mot det här avtrycket. Kommer jag hit när det töar kan jag använda det som badkar. Här pratar vi om någon som står stadigt på jorden!
Husse fick lägga dit sin hand som jämförelse, vi pratar om runt 12 cm! De största hundarna i grannskapet som jag känner till är Bearded collien Marcus och schäfern Ice, så det här måste vara Baskervilles hand som har varit i farten.

Förresten, ni vet det där med att fotavtryck, tassavtryck och sådant, det har en väldigt tydlig doft, det är ju därför jag vädrar så mycket där någon har gått. Husse har just fått upp sina näsborrar för att mina tassar luktar fotsvett, lite som gamla torkade gympastrumpor säger han. Tja, det kanske finns hopp för hans nos i alla fall.

Till sist, här är ett spår jag inte får följa för husse. Annars tycker jag att det verkar vara ett bra nybörjarspår för nosblinda!

Det är många hundar som har passerat den här övergången kan jag rapportera, och längre bort finns rådjursspår rätt över men där säger husse stopp!

Tut på er!

Bookmark(0)