Elio, husses människovalp, åker runt på det där vita, kalla, glatta och gör en massa saker som man faller av, fast just hon faller inte. Konståkning kallas det visst. Förra veckan fick hon plötsligt veta att hon hade kommit in som reserv på en stor tävling i Uddevalla och goda råd blev dyra. Jag vet inte hur dyra, men jag tror att husse ett tag började tvivla på att han skulle ha råd. …öh.
Problem 1: Husse behövde följa med dit men jag vill INTE åka hundbur så långt.
Problem 2: Matte var upptagen i Kalmar i helgen och husse hade lite körigt att hinna få upp mig dit.
Problem 3: Morran löper. Kanske skulle hon inte morra så mycket åt mig då, men husse och hussemor var överens om att det nog var en rätt olämplig kombo med mig och en löpsk tik.
Husse var på väg att försöka sno ihop någon skjuts upp till Kalmar när han kom att tänka på Johan och Johanna som både är hundvana och som har erbjudit sig någon gång tidigare, kanske inte för en hel helg men ändå… Husse ringde och vips så blev jag stadshund för en helg.
Nu har jag ju bott i lägenhet ibland tidigare hos matte i Kalmar när jag var liten valp, men det här var ändå lite annorlunda. Johan och Johanna var spännande och lite nya även om jag har hälsat på dem några gånger, i deras lägenhet fanns det nya ljud, nya rum och nya dofter.
Dessutom lekte och kelade de med mig nästan hela tiden, moff vad fint jag hade det! 🙂
I Karlskrona finns det åtminstone två hundrastgårdar där man kan få springa lite lös. Det var skoj. Vi åkte ut till en lite större vid Vämöparken där jag fick rusa av mig lite och träna inkallning. Jag ville ju inte kvadda mina chanser för framtiden så jag gjorde mitt bästa att komma när de kallade in mig. Jag tror det gick rätt bra 🙂
Dessutom fick jag se det där stora våta blå som nu mest var det stora våta grå. Det har jag knappt sett sedan husse tog upp båten ur vattnet, men oj vad det doftar gott när det blåser in från havet. Vi var ute på Stumholmen och gick en sväng. Vad annorlunda det är att gå på promenad på stadens öar jämfört med i skogen i Rödeby. Jättefint och roligt!
På lördagskvällen ringde husse och kollade med Johan att jag skötte mig, och Johan ljög fint om hur duktig jag var. Visst, jag hade väl inte riktigt kunnat hålla tyst alltid när det hördes någon som gick i trapphuset, jag måste ju tala om för Johan och Johanna och den där ute att hen var upptäckt. …och visst, jag hade väl lite raskt råkat hoppa upp i någons säng också. Nåväl, just som de pratade i telefonen kom Johanna hem efter halva sin löptur för att jag skulle få följa med en bit på slutsvängen. Attans att husse skulle vara i telefonen just då. Det var ju lätt försmädligt att han skulle höra hur ljudligt jag välkomnade Johanna, men jag blev ju så glad.
Nåväl, på söndagskvällen tog den här utflykten slut. Johan och Johanna lämnade hem mig till Rödeby och nu har husse och Elio kommit hem. Strax ska jag sova som en liten stock i husses sovrum. Det har varit en helg fullmatad med upplevelser och intryck. Nu ska det bli skönt att trilla in i gamla gängor igen.
Tack Johan och Johanna, borta var fantastiskt bra! 🙂
