Bollsinnigt kul

Det där med bollar, finns det något roligare? Det finns ett par sätt att få min uppmärksamhet. Att ta fram snörbollen är ett. Den där snörbollen är lite svårkontrollerad för husse och matte. Den kan hamna lite var som helst när de kastar den. Oftast brukar vi hålla till ute på fotbollsplanen bakom huset men det har inte förhindrat att vi har fått smyga in till någon granne för att hämta tillbaka den. Ja, smyga förresten? För mig handlar det alltid om att komma först så jag rusar på som en fyrbent buffelhjord.

Nå husse, den ligger här framför mig. Vad tror du? Har du tur? Hinner du?
Hahahahahaaah, jag döööör. Husse är så roligt hopplös på att ta bollen så jag vriiiider mig av skratt! Haaaahahahahaaah!

För ett tag sedan ville husse få en liten actionfilm när jag kommer rusande mot kameran. Han placerade mattes store tvåbeningsvalp, Jacob, med kameran på marken. Sedan hetsade han mig till gränsen för att hålla mig kvar i skinnet innan han slungade iväg bollen bort mot Jacob till. Resultatet? Ja, filmen blev väldigt lyckad tror jag att de tycker, och Jacob undkom med minsta möjliga marginal som ni kan se. Var husse oerhört skicklig eller Jacob enormt tursam? Det senare, definitivt det senare!

Jag har mina kära tennisbollar också. De får jag inte gnaga för mycket på eftersom den sträva filten kan slita ner tänderna. Därför har husse slitit en av dem ren. Den får jag ha när det inte är lek utan bara som ”min”.
Leken handlar nästan alltid om att få husse att jaga mig. Det ger en enorm självkänsla när inte ens ”alfa” kan rå på mig. Min boll, bara min! ”My precious…”
Matte har jag precis lärt ett annat trick: Om jag släpper en boll framför hennes fötter så plockar hon fram en godisbit. Det började av en olyckshändelse i hallen när jag tappade bollen framför henne precis som hon plockade fram en godisbit. När jag provade det ett par gånger till insåg jag att jag hade lärt henne hennes första trick! Hon gör det redan varje gång. Är hon inte läraktig, min fina matte?

Jag har kommit på en variant på det tricket. Det gjorde jag i mörkret när vi var ute och lekte häromkvällen. Jag hade ingen boll för stunden men visste att matte och husse har lite sämre mörkerseende än jag. Jag imiterade helt enkelt en studsande boll själv vid hennes fötter. Det funkade utmärkt! Lite orolig blir jag nog allt för hennes syn när jag tänker efter. Tänk om hon glömmer mig och tar med bollen på promenad…

Apropå att studsa: Igår kväll gick husse och jag ut på promenad i mörkret själva. Husse ställde upp grinden på vid gavel när vi gick, precis som de brukar göra när de ska köra bil. Efter en hyfsat stunds spännande sniffande i mörkret i skogen kom vi hem igen.

Det är svårt att fånga bollar på bild i mörkret. Den här bollen lyckades matte fånga på bild. Jag har å andra sidan aldrig lyckats fånga den. Ser ni spökhunden i förgrunden förresten? Burr! Kan någon fånga månbollen så är det väl den.

Grinden var stängd men det tänkte jag inte på. När jag väl kom in innanför grinden fick jag en riktig doftsnyting: Matte har varit här vid grinden medan vi var ute!!! Husse kopplar alltid loss mig innanför grinden för att sedan säga ”hopp och lek”. Han hann inte mer än till ”H…” så var jag iväg. I full sken nerför garageinfarten, vek höger och rusade ut i mörkret i trädgården, insåg att doften var borta och studsade…, nej, rikoschetterade tillbaka som en gummikula snarare än en boll, for vilt ut i mörkret åt andra hållet i stället. Spåret borta där också! Ny rikoschett tillbaka till infarten och hittade det igen! Medan husse skrattande kom lufsande runt hörnet på huset stod jag och skällde okontrollerat mot ytterdörren från utsidan. Ja, någon gång ska väl vara den första?!? Jag var inte go’ mot köksgolvet när husse väl öppnade dörren kan jag säga , men jag var i alla fall långt före husse att hälsa min älskade matte välkommen hem 🙂

Så, nu ska jag studsa vidare!
Moff på er!

Bookmark(0)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *