Eld i baken och Aska i blicken

Oj, det var ett tag sedan. Husse och matte har varit strängt upptagna med att slå ihop sina kojor till en gemensam koja samtidigt som de har jobbat med att göra båten, den flytande kojan, redo för att just flyta igen. Jag har helt enkelt inte kunnat komma åt att låna husses dator för att knappa ner mina äventyr. Nu har jag fått tag på den igen och tänker inte släppa taget om den!

När husse och matte är så upptagna med sina saker kan det bli lite skralt med leken. Aska har varit och hälsat på hos sin hussemor, vår granne, rätt ofta men vi har bara fått hälsa på avstånd med staketet som säker skiljelinje.

Så nära och ändå så jobbigt långt bort. Två kompisar som bara vill leka, kan ni inte släppa ihop oss?

Skäll, gny och gnäll har inte hjälpt men för ett par veckor sedan när husse som bäst höll på och klättrade runt på båten, samtidigt som Aska och hennes matte kom förbi, så tyckte de båda att vi skulle kunna få en lekstund inne på vår tomt. ÄNTLIGEN! Hjärtat slog volter i bröstet på mig och för varje varv knuffade det ut ett glädjeskall. Husse fick förlåta mig, det gick bara inte att hjälpa!

Husse och matte brukar ta mig med på löpturer i skogen och ibland springer husse runt och jagar mig i trädgården när vi busar om någon boll eller pinne eller så, men att springa som jag kan göra med Aska det går inte med någon tvåbening. Vi var båda som ivriga galopphästar i startburen inför start. Husse försökte förmana mig till lugn den dummern medan de försökte få upp grinden i staketet. Så snart den gick upp var det som om startskottet gick och vi drog i väg i en rasande snabb jakt från hörn till hörn av vår trädgård. Vi nyttjade verkligen varje meter att sträcka ut på.  Aska var snabb men jag var uthållig. Träningen med husse och matte gjorde ändå lite skillnad.

Det här tempot klarar inte husse, inte ens i en meter. Så skönt att få känna fartvinden tåra ögonen och till och med fläkta in genom underullen.
Nedrans Aska, har hon inte tagit en av alla mina pinnar!?! Ja, hon vet hur hon får fart på mig i alla fall.

När vi tyckte att det var nog sprunget blev det brottning och närkamp i stället innan vi återgick till att jaga varandra. Till slut, alldeles för snart i mitt tycke, tyckte husse att det kunde räcka. Han behövde visst återgå till båten. Aska och hennes matte återvände till ”fel sida om staketet” och leken var över.

Det är skönt att rulla runt i gräset också när man är trött, lägga sig själv i underläge lite för att belöna och uppmuntra kompisen till mer lek.

Underbart är kort, alldeles för kort. Hoppas att vi snart kan leka igen.
Moff på er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *