I lördags lämnade hela flocken baslägret i Örkelljunga för en expedition via Lund och Lomma till Malmö. Efter en morgonpromenad utefter Pinnån och en härlig frukoststund blev det till att skaka galler i en timmes tid. Inte tycker jag att jag hade gjort något fel men domen var obeveklig och in åkte jag. När jag väl blev utsläppt igen var vi i Lund, lite som Pelles hundskola för stora människovalpar fast i megaformat, mycket större än både Rödeby och Torhamn, ja tillsammans till och med. Där träffade vi mattes stora valp Klara., ett kärt återseende med många kramar men där husesynen uteblev för min del eftersom djur inte fick komma in där.. Lite roligt nog hette stället hon bodde på Parentesen. Egentligen var det två hus, både en ( och en ) så därför bodde hon väl egentligen i vänsterparentesen. Bland de andra människovalparna som bodde där fanns det tydligen en och annan festprisse som gärna bjöd på sin musik när som helst på dygnet vilket gjorde det lite svårt att sova där. Jag förstår henne, hör man något mitt i natten vill man ju bara skälla!
Klara visade oss runt lite i Lund och där var fullt med liv överallt och något för alla. …även för mig visade det sig. På en gågata stötte vi på en matte och en ljus lapphundstik. Efter att ha gått och tittat efter varandra en bit, hon så pass nyfiken på mig att hon gick in i en parkerad cykel, så fick vi till slut hälsa på varandra lite. Hon hette Juni och var från Lejoncronas kennel och lika gammal som jag!
Nu så här efteråt har husse insett att det kunde ha varit hennes bror som blivit deras istället för jag, men han var redan tingad och när de sedan fick återbud hade husse och matte redan hittat mig!!! Vilken tur att det inte blev så! Lapphundsvärlden är så liten!
Efter en fika på ett litet lundacafe med ”alternativfika” (veganskt, glutenfritt och fritt från jag vet inte vad allt) åkte vi ut till Lomma för att titta på hussevalpen Rasmus när han flög drake, åkte bräda och badade på en gång. Kitesurfing kallas det visst. Det blåste bra i pälsen där, men det var visst en del av poängen. Där var en hel del tvåbeningar som kanade runt på vattnet dragna av stora drakar och en av dem var då Rasse. Samma sak där när han kom i land, jisses vad roligt att få hälsa på honom. Husse fick förmana mig att inte ta sönder hans gummipäls, våtdräkten.
Bäst som vi stod där, vem gick förbi borta på en promenadstig en mil från där vi sågs för ett par timmar sedan om inte Juni!!! Vad var det vi sa om den lilla lapphundsvärlden? Kom ihåg det här nu 😉
Som avslutning på lördagen åkte vi hem till Rasmus och My för ännu mer kramar och en trevlig kväll med god mat för både dem och mig innan vi till slut medelst ytterligare en dryg timme bakom galler för mig återvände till baslägret för vila inför nästa strapats.
Moff!
